Örten som gav aspirin dess namn (Spiraea) – ett milt, salicylatbärande te mot sur mage och värk.
Används traditionellt för: Sur mage, matsmältningsbesvär, feber, värk och reumatiska besvär.
Älggräs (mjödört) var en helig druidört och en klassisk mjöd- och ölkrydda (”meadwort”). Gerard (1597) noterade att doften ”förnöjer sinnena”, och Culpeper (1652) skrev om dess magverkan. Det gamla botaniska namnet Spiraea ulmaria gav upphov till ordet ”aspirin” (a + spir + in). Kemin är historiskt viktig: salicin namngavs av Johann Andreas Buchner (1828); den schweiziske farmaceuten Johann Pagenstecher extraherade förstadiet ur älggräs (1834); salicylsyra framställdes först ur älggräs av de tyska kemisterna Karl Jacob Löwig och Weidmann (1839), som kallade den ”Spiräasäure”; Bayers acetylsalicylsyra (1897) döptes efter Spiraea. Blommornas eteriska olja är till ~70 % salicylater, men buffrade av garvämnen så att de är skonsammare mot magen än ren salicylsyra. Modern klinisk evidens saknas dock (inga kliniska dosstudier, enligt Drugs.com) – bara preklinisk antioxidant-/DNA-skyddande data.
SALICYLATVARNING – undvik vid aspirinallergi, med blodförtunnande, och till barn med feber (Reyes syndrom-risk analogt). Undvik under graviditet.