Identitet & nomenklatur
Svenska: rosmarin. Tyska: Rosmarin. Engelska: rosemary. Numera Salvia rosmarinus (tidigare Rosmarinus officinalis). Drogerna i Ph. Eur. är Rosmarini folium (blad) och Rosmarini aetheroleum (olja).
Vad används den till
Traditionell användningssfär
Invärtes te och krydda vid trög matsmältning, uppkördhet och gaser; utvärtes rosmarinbad och liniment vid muskel- och ledvärk och kalla, dåligt cirkulerande händer/fötter; som doft för minne och vakenhet. Ungerskt vatten – rosmarin i vinsprit – var en tidig europeisk parfym och gnidmedel.
Vad den moderna forskningen säger
| Indikation | Evidensnivå | Kommentar |
|---|---|---|
| Dyspepsi / mild mag-tarmkramp | Traditionell/HMPC | HMPC invärtes; kramplösande, koleretisk |
| Muskel/led & perifer cirkulation (bad) | Traditionell/HMPC | HMPC utvärtes; badtillsats |
| Minne / vakenhet (doft) | Svag–mod. | Moss 2003/2012 – 1,8-cineol i plasma |
1,8-cineol och kamfer förklarar den värmande, kramplösande och cirkulationsstimulerande verkan; rosmarinsyra, karnosol och karnosinsyra är kraftfulla antioxidanter. Minnesstudierna är små men fysiologiskt intressanta (uppmätt cineol i blodet).
Folklore & historia
Rosmarin stod för hågkomst och trohet – Shakespeares Ofelia: ”There’s rosemary, that’s for remembrance.” Den bars vid både bröllop och begravningar, brändes som rökelse mot smitta och gav namn åt Ungerskt vatten, i legenden tillskrivet drottning Elisabet av Ungern (en sent belagd historia).
Botanik & identifiering
Flerårig, vedartad, vintergrön buske, 50–150 cm, med barrlika, mörkgröna blad (vita undertill) och små ljusblå läppblommor. Hela plantan doftar hartsigt-barrigt. I Norden odlas den frostkänsligt – ofta i kruka som tas in.
Odling i Norden
Full sol, mager och väldränerad jord; tål torka men inte blöt kyla. I Norden övervintras den ljust och svalt inomhus eller i kallväxthus. Skörd: klipp kvistar året runt från etablerade plantor; färska eller torkade blad.
Aktiva substanser
Den eteriska oljan innehåller 1,8-cineol, kamfer och α-pinen. Fenoldelen domineras av rosmarinsyra och de antioxidativa diterpenerna karnosol och karnosinsyra – bland de starkaste naturliga antioxidanterna, och skälet till att rosmarinextrakt används som livsmedelskonserverare (E392).
Beredningar & recept
Te och krydda är de invärtes vardagsberedningarna; ett rosmarinbad är den klassiska utvärtes beredningen mot värk och kyla. Den eteriska oljan används endast utvärtes/aromatiskt.
Säkerhet & interaktioner
Mat är säkert. Undvik koncentrerade medicinska doser och den rena eteriska oljan invärtes under graviditet. Oljan tas aldrig invärtes och ska spädas på hud. Vid epilepsi undviks höga oljedoser (kamfer/cineol). Vanligt te och matbruk räknas som säkert.
Vad vet vi?
Trodde: minnets och trohetens ört, ett skydd mot smitta. Vet: traditionell användning (HMPC) vid dyspepsi och, utvärtes, vid muskel-/ledvärk och cirkulationsbesvär, samt starkt antioxidativa diterpener. Lovande: doftens koppling till minne/vakenhet.
Källor i urval: EMA/HMPC-monografier Rosmarini folium och aetheroleum; ESCOP; Kommission E; Moss m.fl. 2003 (Int J Neurosci) och Moss & Oliver 2012. Sammanställt ur den nordiska herbalkodexen. Utbildande material, inte medicinsk rådgivning.