Vallört – ”knitbone”-kompress (endast utvärtes)

Den klassiska ”benläkaren” mot stukningar och blåmärken – med moderna topiska studier men strikt ALDRIG invärtes.

Används traditionellt för: Stukningar, blåmärken, muskel-/ledvärk – utvärtes på hel hud. (Historiskt invärtes – INTE längre säkert.)

Historia och kontext

Namnet kommer av grekiskans symphytis, ”att växa samman” (om ben) – därav ”knitbone”/benläkare, en tradition på över 2 000 år. Gerard beskrev ”rotens slemmiga substans i en öl-possett” mot ryggont. Vallört togs förr både utvärtes och invärtes. Modern toxikologi har dragit en tydlig gräns: växten innehåller levertoxiska pyrrolizidinalkaloider (PA). EMA begränsar därför vallörtsrot (Symphyti radix) till UTVÄRTES bruk på hel hud, kortvarigt (≤10 dagar), med kraftigt begränsad PA-exponering. Tyska Kommission E är positiv för utvärtes bruk vid blåmärken/stukningar, och ett tiotal kontrollerade studier stöder topiska beredningar mot muskuloskeletal smärta. Amerikanska FDA drog tillbaka orala vallörtstillskott (2001). Topisk alkaloidexponering bör inte överstiga 100 µg/dag.

Ingredienser

• Kommersiell låg-PA/PA-fri vallörtskräm (enligt etikett)
• (Använd färdig produkt – tillred inte egna invärtes beredningar)

Metod

1. Använd en kommersiell låg-PA- eller PA-fri kräm enligt etikett.
2. Applicera på hel (obruten) hud över det ömma området.
3. Använd kortvarigt – högst 10 dagar.
4. Aldrig på öppna sår, aldrig invärtes.

Säkerhet

ALDRIG invärtes (hepatisk venös ocklusionssjukdom). Inte på bruten hud, under graviditet/amning, till barn eller vid leversjukdom. Historiska invärtes recept är INTE för bruk.

Öppna receptvyn