Mjukgörande blomte mot torrhosta – men silas alltid noga från de irriterande håren.
Används traditionellt för: Torrhosta, övre luftvägskatarr.
Kungsljus är en av de stora europeiska luftvägsörterna. Den höga, gula blomspiran syns på torra marker, vägkanter och öppna backar, och just den formen har gett växten en stark plats i folkloren: ljus, fackla, herdestav, kungaspira. I äldre europeisk tradition doppades de torkade stjälkarna ibland i talg som enkla facklor eller användes som vekmaterial. Därför bär växten i många språk namn som knyter den till ljus och eld. Medicinskt är det framför allt blommorna som hör hemma i koppen. Bladen är mer håriga och grövre; blomman ger en mjukare drog med slemämnen, flavonoider och iridoider. I modern europeisk fytoterapi placeras kungsljusblomma inte som stark hostmedicin, utan som traditionell, lindrande ört vid torrhosta och halsirritation. Den viktigaste praktiska regeln är enkel: sila alltid mycket noga. De fina håren är inte farliga i sig, men kan göra halsen mer irriterad — exakt motsatsen till syftet.
Sila alltid genom tät duk eller kaffefilter: kungsljusets fina hår kan irritera mun och svalg. Använd inte som ersättning för vård vid andningssvårigheter, hög feber, blodiga upphostningar eller hosta som inte går över.