Historisk hostört – men numera begränsad p.g.a. pyrrolizidinalkaloider. Hör hemma i arkivet, inte i koppen.
Används traditionellt för: Historiskt: hosta (namnet Tussilago = ”hostfördrivare”).
Hästhov är ett av de starkaste exemplen på hur en historisk ört kan behöva flyttas från koppen till arkivet. Namnet Tussilago betyder ungefär hostfördrivare, och växten har följt europeisk hosttradition sedan antiken. De tidiga gula blommorna kommer innan bladen och gjorde den till ett säkert vårtecken; bladen blev senare den klassiska drogen i hostteer och rökblandningar. Modern toxikologi ändrar dock läsningen. Hästhov kan innehålla omättade pyrrolizidinalkaloider, en ämnesgrupp kopplad till leverskada och genotoxicitet. Halterna varierar mellan växtdelar, populationer och beredningar. Därför ska vild hästhov inte användas internt i ett modernt receptarkiv. Den hör hemma här som kulturhistoria, säkerhetslektion och exempel på att gammal användning inte automatiskt betyder modern säkerhet.
SÄKERHETSVARNING: Använd inte vild hästhov internt. Risk för pyrrolizidinalkaloider med levertoxicitet/genotoxisk oro. Undvik helt vid graviditet, amning, leversjukdom och till barn. Endast certifierat PA-kontrollerat material hör hemma i professionella produkter.