”Thé d’Europe” – den centraleuropeiska tesuccén mot kronisk hosta och bronkial katarr.
Används traditionellt för: Kronisk hosta, bronkial katarr, långdragna lungbesvär; även som allmänt bordste.
Under 1600- och 1700-talet svepte en riktig ärenpris-yra över Centraleuropa. Läkaren Friedrich Hoffmann (kring 1690-talet) marknadsförde teet som ”tyskt te”, och Johann Franck (Johannes Franke) ägnade en cirka 300-sidig avhandling, Polychresta herba Veronica, åt örten som en nära nog universalmedicin för luftvägarna. I Frankrike kallades den thé d’Europe – en billig svartte-ersättning. (Frankes avhandling dateras än till 1690, än till ~1694; datum bör verifieras mot originalutgåvan.) Själva örten är en liten, mild, lätt bitter och adstringerande växt. Dess svaghet i handeln är förväxling: torkad ärenpris blandas ofta med teveronika (V. chamaedrys), så renhet är den viktigaste kvalitetsfrågan. Örten togs upp i tyska farmakopéer och örtaböcker under 1700-talet och dracks av allt från lantfolk till stadens borgare som ett billigt vardagste.
Betraktas som mild och skonsam. Renhet vid inköp är den viktigaste frågan.